16 september 2013

I fredags när jag och Havanna var ute på en skogstur fick jag lite nytt hopp om hennes stelhet i länden.

Vi värmde upp länge och väl i skogen där hon fick lyfta mycket på benen och sen travade hon helt felfritt!! Jättemjuk och fin var hon. Det gick så bra att vi till och med lyckades med vår första riktiga galopp tillsammans!! Tjoho vad roligt det var. Perfekt skogsstig och hon galopperade i perfekt tempo med god framåtbjudning. Härlig känsla  =) 

I lördags var jag och Anki iväg och kollade på träningstävlingar. Ingen av oss är några tävlingsmänniskor och jag har väl inte planerat för någon tävlingskarriär eftersom jag har sjukt dåliga tävlingsnerver. Men vi tog i hand att nästa tävling ska vi vara med på, haha. Detta är inte förrän nästa vår så vi har ett tag att träna ;) Klasserna vi hade tänkt är nybörjarklass då, jag har ju ens aldrig tävlat. Men Trail walk and trot samt western riding. 

I morgon blir det fullt ös hela dagen. Först till Uddevalla med Havanna på lektion, sen är det kursavslutning på fortsättningsagilityn =)

Nardus juni 2013

Typiskt!

Just nu har jag en sån där hopplös känsla. Har äntligen kommit igång med Havanna och tycker att det går framåt, vi har börjat komma oss iväg på träningar och har två st inplanerade denna månad.

Men så har hennes höger bakben börjat spöka igen. Ibland när jag rider henne i traven så tar hon ett kortare steg med det benet. När jag var iväg på trailclinicen i augusti var det inget som märkets. Men när vi var på LB och red i slutet av augusti gick hon jättedåligt i traven. Jag tänkte att hon kanske var stel efter resan och behövde värmas upp ännu mer. Men det försvann inte.

Efter det har jag ridit henne i skogen och travat utan några som helst tecken på detta. Men så idag. Samma visa med ett kortare steg i traven och när man sitter på så känns det ju nästan som hon haltar.

Ringde kiropraktorn och rådfrågade och hon trodde det kunde vara knäet igen som började spöka. Men kan ju även vara så att det gått upp i länden för hon såg ju inget på knäet när hon var ute och behandlade havanna i juli. Då tyckte hon inte det fanns mycket att göra på henne, och nej vid det laget så gick Havanna precis som vanligt.
Kanske kan det ha med att göra att hon stått ganska mycket under dräktighet osv och nu när hon rids mer (3 gånger i veckan är inte mycket!!).

Känner en smula hopplöshet för tillfället och ledsamhet över detta. Visst, kan ju ta ut veterinären som antagligen bara kommer humma och göra ett böjprov och skicka vidare henne till klinik. Men ja tror att det än så länge är kiropraktorns jobb. Hoppas att hon kan komma ut snart.

Jag ska ta en tur i skogen imorgon så får vi se.

Nardus 32-13-1440

I morse fick jag se att Nardus fått sitt reg.nummer. Härligt! Nu väntar vi bara på att passet ska dimpa ner i brevlådan.

Ingen som ser att bilden är tagen med iPhone va? ;)

12 augusti 2013

Ja det går lite si och så med min uppdatering. Det är så tråkigt att jag inte fattat hur man bloggar från telefonen för nuförtiden är det ju nästan det enda jag använder. Ska se om jag lyckas klura fram det ;)

Premieringen har jag inte skrivit om här. Den gick ju av stapeln 31 juli på Henån. Länge hade jag ont i magen för hur resan skulle gå men som vanligt när man oroar sig för en sak så visar det sig senare vare det minsta bekymret.

Resultatet var jag absolut nöjd med. Havanna fick 88887 = 39 poäng och hon förtjänade verkligen ingen 8a på den traven. Hon var så förbaskat seg och trött att jag började nästan undra om hon var sjuk.

Nardus fick 88888= 40 poäng och omdömet elegant med bra resning, lätt trav, vackert huvud, ett ämne för framtiden.

Så jag är absolut nöjd och stolt över mitt lilla hingstföl! Min lilla diamant <3

Nardus 3 månader

Igår blev kotten hela tre månader. Tiden går så sjukt fort att jag nu i efterhand undrar vart tiden tog vägen när han var sådär liten och nykläckt. Världens goaste lilla föl är han ju såklart. Han fick många fina ord när kiropraktorn var här i måndags. Hon tyckte han såg fin ut med rättställda ben samt att han var så lugn och snäll där jag stod och höll honom i grimskaft hela tiden hon knådade Havanna.

Jo, till Havanna. Till min stora glädje var det inte så mycket att göra på henne. Hon var stel i länden men det släppte bra efter en del knådande. Oj som hon gäspade och hade sig! Nu ska jag själv underhålla det lite genom svansmassage och försöka knåda lite. Men den bästa medicinen är ridning!

Såhär trött var Havanna efter behandlingenn

Nu ska här också förberedas inför onsdagens premiering!

Stolt matte

Igår kväll var jag ute och red en sväng på Havanna. Hon var såå duktig! Värt att säga är ju att jag inte ridit henne knappt under hela dräktigheten och hon är inte så utbildad än. Än mindre har jag ridit ut på henne mycket själv. Vilken framåtbjudning fröken hade! Wooow!! Hon travade jättefint längs en lång grusväg med fin balans. Lille Nardus sprang såklart bredvid :)

Det är såna stunder man lever för när man håller på med hästar, när allt känns så där jäkla bra. Ja tänk så glad man kan bli över en travsväng :) Innan fölningen så hade hon noll framåtbjudning och tog gärna bettet hela tiden. Men sen lille fölis har kommit har hon blivit MYCKET trevligare att rida :)
En liten parantes är att hon går barfota och har gjort under hela sitt 5-åriga liv och hon går över allt underlag som hon inte gjort annat. Härligt!

Nardus första möte med hovis

Imorse kom hovis hit och tog Havannas hovar och passade då på att ta kottens. Han är ju ändå snart två månader så det var dags att få bort de lite höga väggarna, de slits ju inte precis så mycket på gräs. Han tog det hela med ro, även om det är lite läskigt med människor han inte känner. Och bakhovarna var liiite läskigt när man lyfte.
Vi kunde båda konstatera att han har väldigt fina ben. Ganska rejäla, iof är hela han rejäl just nu. Enligt mätstickan är han ca 110 cm hög, inte illa tycker jag. Blir nog en ståtlig herre utav honom!

Såhär fint låg han och snusa i hagen när jag skulle hämta dom.

14 juni 2013

Nu känns det äntligen som jag och Havanna, sakta men säkert, börjar komma igång lite med träningen igen. Jag kan säga att det är inte lätt att få något vettigt ur ett ridpass i paddocken när man har en hingstunge som hoppar och biter på Havanna.

Vi försöker få igång lite träning här på hemmaplan. Förhoppningsvis blir vi några stycken som kan dra igång en kontinuerlig träning. Träning ska det bli iaf, vare sig det är hemma eller borta.

Snart ska veterinären få komma ut och chippa den här lille killen också så vi kan ansöka om pass!

Lite nya bilder

Tiden går ju så fort och är det något man inte kan anklaga mig för att inte göra så är det väl att fota mina djur. Har några tusen foton på dom och bara i iphonen ca 1700....

Igår gick vi på längsta promenaden hittills där jag ledde Nardus och Alex Havanna. Han börjar bli mycket bättre att leda så träning, träning! Han har stött på en och annan traktor, gräsklippare och div. andra konstiga saker man kan stöta på när man bor på landet.

Idag låg mer fokus på att träna Havanna så jag har skrittat en sväng samt gjort lite stretchövningar i paddocken då hon har blivit ganska stel. Dessutom har hon ju sitt högra bakknä som hon har en låsning i som kiropraktorn ska ta itu med snart.

Mor&son

En nytvättad Havanna

Nardus fick sova ute i natt för första gången!

Wille kommer igen

Nu har jag ju börjat rida Wille igen och han är fräschare än någonsin!! Han går verkligen jättefint nu. Han har dessutom bantat bort en del fett som envist satt kvar på nacken nu efter op. när han tappat mycket i vikt. Inget ont som inte för något gott med sig :)

Igår kväll tog vi en härlig tur i skogen. Han kändes ovanligt mjuk och fin i rörelserna. Galoppfattningen satt som en smäck och han hade en riktigt fin arbetsgalopp där det kändes att han försökte samla ihop sig så gott han kunde, trots att han knappt är riden på sistone. Nu börjar jag sakta men säkert arbeta upp hans kondis och det är jättekul att han är så pigg och glad!

Nu hoppas jag att inga hovbölder eller andra dumheter ska komma i vägen!

Wille redo för en ridtur

Åka eller inte?

Har börjat fundera på om man kanske trots allt den långa vägen, ska åka till haflingerriks med Havanna och Nardus. Hade egentligen inte tänkt det då det är så långt men nu har jag tänkt om lite. Dels hade det varit så kul att visa kotten på en utställning också utöver premieringen.

Ja, det tål att tänkas på. 40 mil enkel väg är ju rätt drygt om det är tryckande värme och mycket trafik mitt i semestertiderna. Har ju iaf en bra kärra, men frågan är hur lätt/jobbigt det är att åka med ett litet föl?

Kotten tre veckor!

Ja tänk idag blir lilla kotten hela tre veckor! Dessa tre veckor har gått väldigt fort. Han växer så det knakar :) Ca 1 m hög är han nu.
Igår kunde jag leda honom och Havanna i varsitt grimskaft bredvid varandra. Han är mycket lättlärd och ivrig att lära sig. Han har redan fattat att när grimman kommer fram, ja då ska man skärpa sig och stå still :)  Så han står som ett litet ljus när jag tar av och på grimman (som snart behöver bytas ut mot en större, rosa har jag hört att han vill ha!)
Lyfta och kratsa hovar var lätt som en plätt också enligt Nardus.
Och här kommer lite nyare bilder. Som ni ser har jag börjat rida Havanna så smått igen!

Från dröm till verklighet

I onsdags kväll fick vi en ny liten familjemedlem här på Björke. Havanna passade på att föla ett hingstföl ute i hagen när jag var på jobbet. Några timmar innan visade hon inga större tecken på att det var dags - mjölken hade inte ens runnit ner i spenarna, bäckenbanden var inte helt släppta. Inte trodde jag att det var dags än. Men jodå. Fick ett samtal från Alexander som skulle ta in hästarna och då stod han upp och var troligtvis ca en halvtimme till en timme gammal.

Jag är så tacksam att allt gick så bra! Havanna var så duktig och fixade allt själv. Men visst kändes det lite surt att man inte fick vara med, jag som suttit och blängt på henne från kameran i stallet inne från soffan på kvällarna. Snacka om lurad =)

Det är lite smått overkligt. Tänk så som jag drömt och hoppas att en dag kunna föda upp haflinger. Redan som liten hade jag bestämt mig för att det var haflinger som gällde och inget annat. Och nu står han här, vackre Nardus.

Redan innan han föddes så hade jag sagt att blir det en hingst så kommer han att säljas. För rätt person kommer han att vara till salu i framtiden. Sen om det kommer ta 3 år innan jag hittar den perfekta köparen till min lilla gosse så får det bli så. En framtida köpare kan sannolikt förvänta sig en väldigt vacker, rörlig och modern häst med gott temperament. Ja, fanns tiden så skulle jag vilja behålla honom själv!

Vi ska iaf på sommarpremiering med lillkotten och Havanna i sommar, det ska bli jättekul att höra vad domaren säger om min lille prins.

En smärre chock

Igår fick jag bekräftat att Wille fått en tumör. Det var i fredags jag av ren slump såg att han snopp såg väldigt konstig ut. Röd och svullen längst ner samt en knöl som det blödde lite, lite ifrån. Första tanken var direkt att det såg ut som en tumör och efter ett veterinärbesök igår fick vi det bekräftat.

Efter kontakt med Skaras djurklinik verkar det inte krävas en alltför stor operation för att operera bort tumören. För oss är det självklart att Wille ska få en operation trots allt det innebär med narkos och hela köret. 21 år är ingen ålder för en haflingerherre som är frisk och pigg i övrigt! Jag är helt övertygad om att ifall Wille själv fick bestämma så vill han leva, för det är ju inte meningen att man ska behålla hästen för sin egen skull och bara orska lidande. Men i det här fallet så känns operation rätt. Han kommer bli kvar på kliniken en natt och om allt går fint så kan han hämtas dagen efter operationen.

322 dygn

Nu märks det att det inte är långt kvar. Igår stod Havanna i hagen och pustade och stånkade. Hon såg verkligen jättetrött ut. Juvret är halvfyllt.

Vi får se hur hon ser ut ikväll. Blir nog att börja sätta klockan och gå ut på natten och kolla till henne. Vore så mycket enklare om hon talade om n'r hon hade tänkt pluppa ;)

308 dygn

Här kommer lite nya bilder på Havanna från idag.

Hon ser lite sur ut på den här bilden för att hon precis skakade på huvudet.

Såhär ser juvret ut nu. Spenarna har börjat bli större och höger juverhalva har växt.

Tjockis på promenad

Eftersom jag inte ridit Havanna på så länge måste jag ju hålla igång henne på något sätt :) Därför blir det promenader, något som damen börjat tycka är rätt jobbigt. Även om hon rör sig mycket i hagen på dagarna tycker jag ändå hon och magen ska ut och röra sig. Men idag märktes det tydligt att hon börjar tycka det blir tungt.

Igår kväll vid insläppet la jag märke till en viss skillnad i juvret. Innan har hon haft ett mycket litet juver och jag har som rutin att kolla det minst en gång om dagen och visst hade det växt lite. Inte mycket, men ena sidan var märkbart större.

Enligt boken "Att bli med föl" sker juvertillväxten ca två veckor innan fölning och ska det fortsätta såhär så tror jag faktiskt inte fölet är mycket mer än  ca två veckor bort :)

Spännande!!

Förberedelser

Nu tänkte jag försöka uppdatera här lite oftare om hur det går med Havanna och den kommande fölningen. Hon har nu gått 303 dygn och magen växer hela tiden. Idag såg hon så stor ut att jag undrar om hon klarar av att knipa i 27 dagar till!?

Idag ska kameran upp i fölningsboxen och jag tänkte halma fölningsboxen imorgon och flytta henne dit så allt är färdigt så hon hinner boa in sig lite där.

Vårlängtan

Det enda som gör att man fortfarande orkar med denna kalla och långdragna vinter fortfarande är ju hoppet om att våren är snart på ingång. Det märks tydligt nu att dagarna blir ljusare och solen har varit riktigt stark idag. Havanna är flitig på att fälla vinterklädseln dessutom - det bara dröser päls om om henne! De andra tappar inte alls lika mycket. Det var en som hade en teori om att dräktiga ston tappar sin päls tidigare? Kanske ligger det något i det.

Jag börjar mer och mer längta tills Havanna går att rida igen. Som det är nu så motioneras hon enbart med promenader och en och annan tömkörningsrunda. Tanken är att min tränare ska komma hem och träna mig och Havanna när hon fått föl och hon är ridbar igen. Sen fram i höst när fölet är avvant ska hon lämnas dit på tillridning! Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg utan nu hoppas jag att allt går som det ska resten av dräktigheten och fölning.

Havanna har bråttom till middagen

Förvandlingen

Efter att ha kollat gamla bilder från typ i somras råder det ju ingen tevkan om att Havanna blivit rund. Magen är som en boll som sticker ut på sidorna ganska rejält nu. Ca 255 dygn har hon nu gått (normalt sett går de ca 330).

Någon ridning blir det definitivt inte. Hon har gjort mycket klart för matte att hon inte vill ha någon sadelgjord som snörper åt runt magen. Därför har det mest blivit promenader men jag hade tänkt att kasta mig upp barbacka någon dag, bara det att hennes humör är något hetsigare än vad jag är van vid   ;-)

Såhär såg damen ut i somras:

En smärt och fin Havanna

Såhär såg hon ut i december:

Några kilo tyngre

Såhär ser magen ut nu:

Fölmage!

Avslutnigsvis en liten bonusbild på hästarna igår. Ja tänka sig, det vankades middag och Wille visar vem som är bossen i gänget!

Observera Havannas mage som står rätt ut :-)

Som hund och häst

Ja, så här kan det se ut om morgnarna när man tar ut hästar. Sorry för dålig bildkvalité.