Stolt matte

Igår kväll var jag ute och red en sväng på Havanna. Hon var såå duktig! Värt att säga är ju att jag inte ridit henne knappt under hela dräktigheten och hon är inte så utbildad än. Än mindre har jag ridit ut på henne mycket själv. Vilken framåtbjudning fröken hade! Wooow!! Hon travade jättefint längs en lång grusväg med fin balans. Lille Nardus sprang såklart bredvid :)

Det är såna stunder man lever för när man håller på med hästar, när allt känns så där jäkla bra. Ja tänk så glad man kan bli över en travsväng :) Innan fölningen så hade hon noll framåtbjudning och tog gärna bettet hela tiden. Men sen lille fölis har kommit har hon blivit MYCKET trevligare att rida :)
En liten parantes är att hon går barfota och har gjort under hela sitt 5-åriga liv och hon går över allt underlag som hon inte gjort annat. Härligt!