Tosca

För tio år sedan fick jag och min syster Denise varsin kattunge. Vi skulle åka och hämta Wille som varit på foder i Falköping och passande nog hade vi hittat kattungar där som verkade intressanta. Vi tingade varsin utan att ens sett dom på bild, haha!

Tosca 2006

Tosca och Zita blev det. Födda 25 juni 2001. Jag som längtat efter en egen kattunge flera år var ju helt salig! Oj, så jag grejade med denna katten. Hon fick utstå mycket ; bli påklädd, gå i koppel, lära sig konster... Men det sjuka var att hon trivdes. Hon morrade nästan aldrig utan spann förnöjt av att få uppmärksamhet. Hon kom alltid när man ropade "Tosca" och hon har alltid varit speciell. Till exempel kommerhon alltid och slickar en i ansiktet om man skriker/gråter. Alltså springer emot en :) En mycket lustig katt alltså. Hon sov alltid i min säng om nätterna. Ja, behöver jag säga hur mycket hon betydde för mig som barn? Och fortfarande, givetvis.

Men så kommer vi till det tråkiga. Hon börjar bli gammal. Passerat 10 år nu och det märks. Hon har magrat av rejält, kissar ner sig inne, haft problem med urinvägarna, hostar... Snart är det dags för denna tappra dam att vandra vidare mot katthimlen, men det gör så ont i mig. Ingen Tosca. Hon som alltid är på mitt rum när jag kommer hem. Usch vad tomt. Men jag vägrar se henne lida. Hon ska inte behöva lida. Än så länge är det ok. men när jag flyttar kommer jag troligtvis få ta beslutet.