Att välja

Tidigare i veckan var jag och pappa iväg och kollade på en hästgård. Eller ja, potentiell hästgård får man väl säga. Det fanns liksom inget färdigt stall eller så, bara en äldre ladugård, som dessutom hade lågt tak. Det jag gillade mest med den var marken. 7 hektar bete, åker och skog. Jag stod och drömde mig bort. Det kunde bli många stora hagar, alla runt gården. Så man skulle hela tiden kunna ha uppsikt över hästarna.
Vi funderade på hur man bäst skulle kunna bygga en lösdrift i anslutning till carporten som fanns på ena sidan av ladugården. Lite jobb med det förstås, men ändå möjligt. Huset var inte det grannaste man sett. Plåtfasad och en sån där "groggveranda" som är liksom tak på och fönster man kan skjuta åt sidan. Men jag tänkte att plåten kan man på sikt byta ut.

Inne i huset var det en hel del jobb. Dom hade ju inte direkt ansträngt sig för att det skulle se fint ut heller. Men man är ju inte sämre än att man kan se bortom det och jag tyckte nog ändå det fanns möjligheter. Men nånstans inom mig fick jag ändå inte "klick-känslan". Nä, nåt där inom mig sa: "Patricia, gör det inte." Och ett tag försökte jag nog döva den rösten.
En annan negativ sak var att grannhuset var ruskigt nära. Man kunde se de inneboende stå i fönstret och glana. Suck...

Gårdens läge var skitbra. Jättenära att åka på e6an och inte spec. långt från jobbet. Men sen bestämde jag mig ändå för att tacka nej. Jag hade chansen att få den för 900 000 men så tänkte jag att förutom marken så var det itne värt pengarna. Huset och ladugården var i för dåligt skick, och jag vill inte försätta mig i den situationen att jag inte hinner med något annat än renovera, renovera,renovera.... Hallå eller. Även om jag ser det här med lite renovering som ett roligt projekt, och jag är absolut inte fisförnäm som måste ha allt i toppskick för att kunna bo. Hela huset lutade och vi fick alla känslan av att det var dåligt byggt (1930). Men lite krav har man, tack och lov.

Detta såg väl idylliskt ut :)