Jag är väl inte ensam om att inte ha en hund som alltid kommer rusande mot en så fort man ropar in den.
Athena har jag aldrig skällt på ifall hon har rymt eller inte kommit när jag ropat. Jag har istället överöst henne med godis och braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!! så fort hon gjort antydan att vilja komma till mig. Nåja, hon är 10 månader och i "trotsåldern" så perfekt blir det inte, och det förväntar jag mig inte.
Oftast blir det såhär: Jag sätter Athena, knäpper av kopplet och hon väntar på mitt Varsågod. Då rusar hon iväg in i skogen och hade jag då försökt ropa hade hon inte ens vänt bak örat. Hon går inte så långt bort att jag inte ser/hör henne. Sen brukar jag huka mig bakom en buske (haha) och ropa ATHEEENAA! Då hör jag prassel och rätt som det är står hon bredvid mig, glad i hågen! Jag ger henne en godis och massa beröm, sen skuttar hon iväg igen. Jag gör om proceduren några gånger och sen kopplar henne.
Men nu börjar jag bli orolig att jag ger henne för mycket frihet. Att hon blir för självständig och kommer i princip bara när det passar henne. Kanske ska jag böra om från start och träna i lina?
Känner igen det där! Hade en Jippie som bara stod å tittade på mig när jag ropade på henne idag... (ett kommande löp visar sig genom bomull i öronen) =) Men jag tror inte alls att du ska ge upp, is i magen kommer man långt med! Se bara till att det är hon som har koll på dig och inte tvärt om :) Se om du kan öka motivationen att söka upp dig frivilligt under promenaden genom att ha något godare gott med dig.
SvaraRaderaTack Michaela! Jag tycker det är så himla svårt det där med inkallning. Hade hoppats få en hund med bra hörsel ;) Hahaha! Skämt o sido, det är bara att träna :)
SvaraRadera