Jag hade inte tänkt att ta upp detta ämnet i bloggen. Dels för att jag inte tänker skriva bakgrunden och hela faderullan. Det skulle ta så mycket tid. Några av er vet. Långt i från allt, men ändå.
Man skulle kunna säga att det är som att gå runt i ett rum fullt av gas. Alla vet att när som helst kan någon tända en tändsticka, sen drar helvetet igång igen. Ingen vet när, för oftast kommer det helt oförberett.
Allting hänger på en skör tråd. Hur länge ska man orka? Hur många gånger ska man behöva bli överkörd? Vad ska man göra när den enda personen man har att förlita sig på sviker? Sviker för att denne är så feg, att personen ifråga inte kan stå upp för det som borde vara det mest självklara i hela värden; Sina barn.
Känner med dig! KRAM!
SvaraRadera